Fel i skallen

Jag har kommit på en sak. När jag åker buss så är jag väldigt pinsam. Jag gör saker utan att tänka efter.



Det började för någon vecka sedan när det var en tjej som pratade i telefonen med sin kompis, vars kompis hade försökt att ta livet av sig. Självklart så har jag helt fått för mig att jag kan läsa folks tankar och hör en massa konversationer i mitt huvud. Tillslut när jag fått höra om denna stackars tjejen så tänker jag för mig själv "men så kan hon ju inte göra". Trodde jag ja, tydligen så sa jag det ganska högt och hela bussens blickar vänder sig mot mig.
Ni kanske inte skulle tänkt på det så mycket om man hade pratat innan under bussresan men nu satt jag helt ensam utan kompisar och hade varit tyst hela resan innan det. Hemskt.

Sen till detta som hände idag.

Jag satt där ensam (ensam menar jag inte som ensam utan att jag inte hade några kompisar med) och lyssnar på Håkans live konsert från Way out west 2010. Tillslut brister jag ut i tårar. Inte lite tårar utan VÄLDIGT mycket tårar. Man kan kalla det att jag börjar stört lipa på en buss full med folk. Varför råkar alltid jag ut för detta?
Dessutom kom jag 1 timma för tidigt för jag hade sett fel på schemat, så jag fick sitta vid korsvägen i ungefär en timma.