Fel i skallen

Vill jag ha kinamat, så vill jag ha kinamat. Får inte jag kinamat när jag ber om det blir jag galen. Alltså, som en allvarlig syndrom. Som när en adhd-människa bryter ut, sån blir jag inombords. Jag hatar det. Det är liksom som att alla känslor av ilska brister ut - helt av sig själv. Jag bara står där medans min käft säger saker som jag egentligen inte rår för. Det är på riktigt läskigt. Det är liksom "hey guys, i want food, give me food or you'll get my fat ass in your mounth."
Jag måste konstatera att det ENDAST gäller kinamat. Hade det gällt allt annat också skulle jag antaligen varit bosatt hos sjukhuset för att ha skadat folk runt omkring mig. Okej, jag är inte så farlig som jag låter. Eller?


Well, i do look like a nice girl. But.. i'm not.